Det här med körkort det är tydligen något som är viktigt. "Du klarar dig inte utan körkort. Förstår du inte vilken frihet det innebär att ha körkort?!", säger det med körkort i all välmening. Jo, nja det är klart jag förstår det. Jag ska kika på det sen, säger jag (samtidigt som jag tänker jag har klarat mig hittills). "Det är bara utvecklingstörda och kärringar som inte har körkort", säger min far i all välmening han med. "vilken tur att jag både är utvecklingsstörd och kärring", säger jag med ett hånleende på mina läppar.
Okey, jag gjorde några taffliga försök att ta det förbannande rosafrihetskortet runt 2008. Hur det gick som med allt annat som man egentligen inte vill själv... Fick ett körkortspaket av kära farfar 2008, 2011 i går tog jag sista körlektionen från det.
Kuggade uppkörningen i Gävle i måndags, körde för fort på 30väg. Annars tyckte trafikverketgubben att det gick bra, så något rosafrihetskort blev det icke. Hur det gick i dag på uppkörningen i Bollnäs, jag kan uttrycka mig såhär: In your face AW. Jag är en utvecklingsstörd kärring med körkort.
/F.
Smaka på ordet kärlek. Kär-lek. Kärlek är en känsla som präglas av stark ömhet och tillgivenhet (wikipedia). Att vilja värna om något är också en slags kärlek. "Håller du fågeln för hårt dödar du den, för lätt flyger den sin kos" Känslan att låta någon/något utvecklas på egenhand, genom lätta smekningar skapa trygghet och frivillig frihet i ens egen hand. Vare sig jag pratar om människor, platser, djur eller natur. Genom det synsättet kväver vi inget och trappar dessto mindre på andras tår. Du som känner mig vet om min raka rygg, min varma blick samt min kärlek till fjället i Härjedalen. Min glädje i rösten när jag stolt pratar om platsen, människorna och naturen. Ordet hemma kittlar till i magen. Trygghet, värme och framförallt kärlek. Att vara stolt över det du gör är en grundförutsättning för att det ska bli bra.
Det är kärlek och lycka i mina ord när jag berättar att Ramundberget vi ska åter igen leva ihop i vinter.
