Den 5 Februari; Vid 13snåret tog jag mitt sista svarta guld, vilket gjorde att jag tre timmar senare, kände ett fruktansvärkt hat inför alla levande varelser på denna jord. En ren och skär ilska över varenda en, som andades inom mitt synfält. Tänkte köpa nytt svartguld, glömde helt bort mig på affären, köpte endast ett överflöd av frukt.
Den 6 Februari; Hatet fanns fortrande kvar inom mig, kände dock lite hopp om att det här kommer gå bra. Efter jag slutat jobbet fick Frida köpa fake-guld åt mig... Jag känner mig jävulska lurad varje gång jag ska ta ett sånt låssas guld. Vid sovdax, kände jag dödsångesten.
Den 7 Februari; Äsch vafan. Nu har jag klarat en hel dag. Nu klarar jag förbövelen en dag till. Jag har ju låssas guld. Och bara för att pissa lite mer på mig själv, utesluter vi en hel del socker. Ska de va så ska de va.
Utan snus försmäktar jag på denna öde ö.... (kan alltid lura mig själv att jag får börja imorgon igen...)
ågel. Flyg ut från cafèet.
Det är en gråsparv eller en grå liten tennisboll som stutsar in så fort tillfälle ges.
Tanken har slagit mig; om du lilla fågel vore en människa skulle du väga en sisådär 278kg+. Du skulle inte ha en möjlighet att komma in sådär osynligt. Inte heller skulle du bajsa på golvet eller äta smulorna runt sopkorgen. Du skulle bara vara en mycket kraftig människa...
Men nu är du bara en grå tennisboll som stutsar och liknar en fågel, en gråsparv.