Livet handlar om upp och ned gångar, berg o dalbana.
Det finns en gäst på mitt jobb, som kommer i stort sett varje morgon. En dam på 84år, tant Ina (som hon själv säger). Hon kom till Sverige med sin dotter för många år sedan. Ina är en sådan "tant" som jag själv vill bli när jag blir gammal. Hon har levt ett liv som varit upp och ner och tagit lärdom av det. Hon är en pigg tant som uppskattar människor. När jag lämnar Wayne's och Gävle lovar jag mig själv att aldrig glömma Ina och hennes inställning till livet. Det blir vad man gör det till.
....
Jag är en tänkare. Jag blandar oftast ihop mina känslor med mina åsikter och vise versa. Jag önskar oftast hårdare än ett isberg och älskar att göra liknelser med föremål, för att få större effekt när jag beskriver känslor, tankar, idéer. Jag älskar antingen för mycket eller för lite och lever i en bubbla jag skapat av känslor. Jag har hittat på en så kallad betongmur inom mig och förskönar inte allt för sällan sanningen, för att skydda mig själv eller mitt påhittade samvete. Att påbörja något är mitt största nöje, rent ut sagt en passion jag skapat. Ser du ett komplett projekt har jag troligtvis fått hjälp med det av någon som förstår sig på mig, bättre än jag själv. Jag älskar att anse för mycket om andra och jag tar inte ansvar över mina egna handlingar. Jag är hal som ett sandpapper och lika fast som Jelly i mitt tänkande. Jag ger mig själv nya chanser, samtidigt som jag saboterat de sista. Jag hatar att sova och klarar mig inte utan närhet, glädje och bekräftelse. Ältar för mycket och löser för få få problem. Lever i en verklighet jag vill fly i från. Struntar i sekunder, minuter, timmar. bryr mig inte om dagar eller år för den delen heller. Vill vara vän med hela världen och inser alltid försent att jag "tagit mig vatten över huvudet". Pratar för mycket om ingenting alls. Jag är lätt att älska vid första mötet, svår att leva med. Har ett helt liv med vänner och för lite tid för att inte göra någonting alls, förutom att jobba. Älskar att vara sarkastisk/ironisk för att slippa se sanningen i vitögat.
Är blåögd och lever ett alldeles perfekt liv i visas ögon. Vill verkligen inte göra människor besvikna, sårar hellre mig själv.
Och den som inte lär sig något av livet, den lever inte.
Och hoppas att solen ler tillbaka:)
För äntligen, våren är här! Hundbajset börjar synas och inom en snar framtid kommer det troligtvis sitta bajs under min sko, samtidigt som jag svär ut en ramsa från satan. jag ogillar alltid våren starkt, jävligt mycket ångest inför sommaren. Fast jag vet att mina ben kommer vara lika vita i höst som nu, så tänkte jag mig något som detta denna vår. Jag ler åt hundbajset och njuter av den förbaskade solen, som ger mig nys attacker, så jag ser ut som en förkyld bäver.
Jag tar en dag i taget så här på vårkvisten och undviker allt hundbajs, för snart är sommaren här och jag får fräknar, grillkvällar med vänner, sommar stugan i sågarbo.
/f.
