Jag uppskattar inte det här med att jag har förmågan att bära ett barn i min mage tillräckligt... Man ska känna sig sådär lycklig och allt flyger fram på fluffiga moln. Känner mig mestadels som en gravid flodhäst med tre brutna ben o krökt rygg. Och hur lätt tror du en gravid flodhäst (med tre brutna ben o krökt rygg) kan rulla i sängen, gå i trappor eller ens gå överhuvudtaget. "Nu ska du passa på att äta massa gott." Råbiff; nej Abborre; nej Rött kött; nej Och om jag var kräsen innan. Pust, nu på sistone tycker jag mest om frukt. Lilleman börjar ta rätt stor plats där inne, för mätt på två jordgubbar ska jag väl inte bli. Missförstå mig rätt.Ja, jag är sjukt fascinerand av att jag kan bära ett barn i min mage. Varje ång den lilla ninjan sparkar sina onda karateslag, ler jag. Jag längtar något otroligt efter strutsen i magen. Jag tycker bara inte om tillståndet flodhäst i 9 (10) månader. Det här med att vara gravid, det är inte roligt.
Ett namn. "Vad ska han heta" "Har ni kommit fram till något namn"Ja, vi har inte riktigt kommit fram till det ännu. Det finns några starka kandidater. Sen blir jag stressad o tänker; han ska heta så resten av sitt liv. Tänk om han blir mobbad för sitt namn eller jag kanske ångrar mig. Jag kanske inte tycker om TMNT längre.För Leonardo, Donatello, Raphael, Michaelangelo är rätt ovanliga namn. Kanske mästare Splinter, eller Kenny starfighter är bättre. Eller så får han heta sitt "arbetsnamn" Strutsen.
