It's up to you to make your life sweet.

Lördagar är för mig som julafton är för småbarn. Fast utan paket. En massa förväntingar och poff, smäller det och dagen är förbi innan den hunnit påbörjats. Nu är det dock dag är i min värld (klockor finns inte, nu!) Torsten mår bra och disken är borta, jag luktar apa och ser ut som smör i håret, snart ordnat! Kvällen är tänkt något som detta, Emmy. sen får vi se vart mina ben går och hur länge mitt huvud följer med mig, !det ska följa med hela natten och hela tiden. Eftersom alkohol inte får intas i för stora mängder då jag icke har så god alkoholkänsla...

Ses. Hörs, tack. /F

Klockan stod på åtta prick och jag var vaken, som en nattuggla (!?) på natten. Dock bestämde jag mig för att det var onödigt att stiga upp ur sängen, jag fick sova en hel timme till om jag så önskade. Klockan 9:25 börjar det brumma (trasig ringklocka)  från dörren, donk, donk, låter det även. Jag kastar mig upp och inser att det är mitt bord som kommer farande (35min förtidigt!) och vill att jag öppnar dörren, fort,fort, fort på med kläder och "Hejhej, nej jag sov absoult inte...mina sömnstreck är tatueringar och min mascara som sitter under ögonen ska vara där." och gubbarna som kommer med mitt bord säger "haha, nu tog vi dig allt på bar gärning"
Det jag ville säga med hela det här inlägget, varför känns det alltid så fel när någon klampar in i ens sovvärld och väcker en likt en väckarklocka. "tog dig på bar gärning", hallå. Jag sov?! är det något jag missat väldigt mycket eller ska man icke sova? Är hela meningen i meningen att man ska vara vaken jämt och väldigt tidigt och väldigt sent och om någon råkar komma på dig att sova så "HA!" Jag tog dig på bar gärning, som om man vore en tjuv.... faktiskt har det alltid känts så för mig, om någon ringer mig när jag sover svarar automatiskt min hjärna. "Hejhej, nej jag sov absolut inte, nej, nej. Bara lite trött, kollar på tv/läser/kollar¨på film etc. Kan även handla om mitt behov av att ha kontroll.  


/f.

Jag har tappat bort mitt ordförråd. Därbakom skafferiet som sitter fast i väggen. Precis där bakom ligger alla mina ord och min fantasi, den viftar lite lätt med ena biten så jag kan se den, men fram tänker den icke komma. Så här händer tyvärr inget spännande i kväll. Godnatt. Tack /F.

Ännu en lördagskväll (kanske det redan nu kallas natt), börjar te mot sitt slut. I hopkrypen i soffan med täcket och den slitna favorit nallen, Blåis. Ångesten kommer i kapp och försöker få mig att gå ut på fartfyllda äventyr.  Dock kommer det icke ske, i stället ser jag på filmer som får mitt hjärta att vridas likt en blöt disktrasa. Tragiskt. Nej, faktiskt inte det är helt upp till mig om jag tycker det klassas som njutning och lyx.

Utanför mitt fönster hör jag fester på avstånd, berusning och glädje kastas in genom mitt fönster i form av ljudvågor. Skratt och skrik, glädje och fylla. Nej, baskarns. Här inne är det varmt skönt och nyktert, precis vad jag behöver en lördagskväll som denna. För att kunna återkomma med ett ess i rockarmen en annan lördag, en annan tid och förhoppningsvis i ett annat rum.

Tack. /F.

Du är vacker som en vinröd ros, har fått några kärleksbett från hunden, det rörde dig inte i ryggen. Du var ändå alltid lika trogen. Du har en längre tid funnit vid mitt öra/vid mig, fått vara en slags tolk och ständigt lyssnat på mina problem. Du har varit mina andra ögon och lagt det jag viljat minnas på minnet. Du har kommit i håg att väcka mig på morgonen när jag sovit som djupast. Du har fått stryk och verkligen kastas hit och dit som en vante, jag har nästintill glömt bort dig stundvis. Jag har inte sett till dina behov och i bland även behandlat dig som du inte betydde något för mig. Så en kväll fick du nog och lämnade mig, eller rättare sagt jag lämnade dig, vi lämnade varandra. Jag trodde det var över för oss två. Jag har saknat dig. Det är så mycket jag nu förlorat, när du inte funnits kvar hos mig. Jag  har saknat att bli väckt på morgonen av din hemska stämma. Jag har saknat att höra dig väcka mig mitt i natten, saknat någon som kommer i håg allt det jag glömmer. Så jag var helt enket tvungen att skaffa mig en ny, en som var lite bättre, lite roligare. Inte som du men vad kunde jag göra, jag kunde inte vänta på att du skulle komma tillbaka. På något sätt kände jag ändå på mig att du och jag inte hade pratat ut ordentligt.  Och vet du, jag kommer snart och hämtar dig igen, för du lever. Du finns kvar och vi ska återförenas, kära mobiltelefon.

/F.

Fortsättning av förra inlägget: Kerstin upptäckte hyffsat snabbt hur vacker han var, han fattade inte riktigt först och gjorde han en grimas jag icke skådat förr, av en levande varelse. Han blev chockad och skrattade på sammagång. KUL:) Han gjorde dock om Kattis till liknande och lade henne som bakgrundsbild, därefter väntade han rastlöst på henne. Han säger åt henne att såg du vad Frida hade lagt för bild på mig, och så tar Kattis telefonen och kollar igen för att skratta lite. Då ser hon till sin förskräckelse att det inte är kära Kerstin som möter hennes blick utan det är hon själv, lik en alien:) Det var underhållande.

Leken vill fortsätta...

tack så mycket. /F

Jag vet exakt hur min drömman ska vara!

• Han ska vara rolig. Helst ska han stå i ett hörn och få mig att skratta när jag har tråkigt, när jag krampaktigt håller fast i min dator i hopp om att få känna lite socialt umgänge från andra.
• Han ska gärna vara varm också eftersom det är rätt kallt i min lägenhet så han kan värma mig på natten.
• Förutom det så ska han totalt tvinga mig att sluta röka så förbaskat mycket.
• Kan också få tycka om vegetarisk mat eller så får jag lära honom att tycka om alla mina konstiga grytor med ihopkok från alla kökets hörn.
• Om han tycker om scrubs är det heller inte helt fel
• Får gärna vara så där snygg att jag dööör på kuppen.
• Inget ont om han är en duktig hemmafixare. Om han tycker om att göra något av alla mina idéer och inte som mig lägga allt på en hög inne i hjärnan.
• Gärna att han tycker om att vara aktiv, göra saker väligt ofta och mycket med mig och utan mig.
• Prata, tills jag avlider och binder fast honom under sängen med munkavel.
• Lyssna på mig tills han avlider och låser in mig i garderoben med en skrattpåse.
• Tycka om att dricka te, helst grönt. Annars rött eller vitt.
• Han måste däremot tycka om min andra man TORSTEN!
• Tycka om bra musik inte något sådant där skrik eller teschnogrej utan röster.
• Ja, självfallet bör han tycka väldigt mycket om mig också, även när jag hoppar upp och ner och springer runt i cirklar och pratar i tomteskägget.
• Han får väldigt gärna tycka om kläder och skor och vara mån om sitt utseende.
• Ja, sen duger han precis som han är.

Det här inlägget skulle från början handla om att jag ville ha en rolig person hemma hos mig somstod i ett hörn och fick mig att skratta när jag hade tråkigt, men se kära läsare vad det blev att detta en kontaktannons... Eller det blir va mna gör det till. NU ska jag lägga mig ner i min säng och blunda så där riktigt håtd att ögonen domnar sen ska jag önska att John Blund kommer och kastar sömnen över mig God natt. /F.

Den här helgen (ja, fredag-lördag-söndag-måndag) finns det ett ord att beskriva med alkohol +Penne.
Galan i söndags kändes mest överskattad... Grattis Wayne's coffee mitt kära arbete och det stället jag representerade på galan.
Hell yeah, baskarns skit tillställning.
     Ja, jag vill skratta åt mitt tacktal. Säga hey, sorry att jag inte stod där i cirka tre sekunder längre. Jag fick skakis ben och det ända som for ut ur mitt huvud var: tack tack, hej tack.

Det var en dag i söndags.. Jag drack ju för i hellskotta bvhjt, (bäverhojt?!?!). Jag äter inte kött men jag dricker sprit som är smaksatt med bäver pung. volá, smartass.

Nu är det dax att möta saningen mot vitögat, bäven i dramat och ta sig i kragen duscha bort ångest och åka till min arbetsplats och se glad ut. För det är jag det som jag är bäst: på mitt jobb. Jag kan göra en perfekt latte servera en perfekt sallad och ge kunderna ett perfekt leende, det där med tacktal är helt enkelt inte mit starka sida.
Så vafan, tack. Vi ses på jobbet.

/frida.

Hej och god lunch.

Jag tycker om att ligga före tiden, därför händer det aldrig mig. Klockan åtta i morse började min väckarklocka låta med ett öronbedövande piip-piiiiiiiiiiiiiiiip-piip-piiiiiiiiiiip-piip-piiiiiiiiiiiip och eftersom jag inte förstår i mitt sovande tillstånd hur man stänger av odjudet så börjar jag helt okontrollerat vifta med armarna i hopp om att ljudet ska sluta. Vilket det icke gör. Så jag börjar lite smått vakna till och inser att det är en knapp-jävel på sidan som bör stängas av för att ljudet ska upphöra. :)

Min tanke med att stiga upp så tidigt var att jag skulle duscha, äta frukost kolla efter någon ny mobil och göra mig klar så jag kunde åka ner på stan och leta efter kläder till söndagens upplevelse; krogderbyt. Få se nu...

Klockan är 12:16 och jag har (ja, faktiskt) pyamasbyxor och sovlinne på mig så frågan är: Vad hände med min tidsplanering?

Om jag gör mig klar nu så kanske jag hinner gå på stan i en timme innan jag börjar jobba klockan tre. eventuellt.

/frida.