De två gågna dagrna har jag och min kära vännina Gülfi (även kallad fröken G) Varit ute och vandrat, hon har nu två hundar inneboende hos sig. Den ena är hennes Sambo/hennes andra hälft, Malika. Den andra är Akito, hennes vänninas hund. En vacker varelse.
       Vi har njutit av luften och kylan. Själv känner jag att glädjen och lyckoruset har kommit till mig. Dagarna blir längre, hos mig. Det är njutning. Klockan halvsju i morse ville inte längre min kropp sova. Ögonen var dock fylla med sömngubbar och grus. Jag tog mod till mig kastade fötterna på det iskalla golvet och steg upp kvart i åtta. Wowow. Frida är tillbaka, den där jäkligt dryga människan som stiger upp i ottan, för att dagen har börjat.  Och jag är åter redo att bege mig ut i kylan. Ett.tu.tre.