It's up to you to make your life sweet.

I en röd stor lada, befann sig jag och några andra personer. Mitt minne är lite små suddigt, kändes som om personerna betydde mycket för mig. Det var hö inne i ladan och jag fick känslan av att jag befunnit mig här förut. Som en blixt slog det mig att detta hade varit en slags festlokal. Dit jag och familjen åkte/gick/cyklade med familjen Löf/Busk.
Och vips så var jag tillbaka på den tiden.
Jag och Sussie var nu här igen, som vuxna, i nutid. Vi såg hur våra familjer kom upp för backen och vi gick för att möta dem. Det kändes helt naturligt att träffa och se föräldrarna. Sussie hittade snabbt sig själv som liten och började prata. Jag undrade och frågade vart minijag var någonstans. Mitt hjärta bultade snabbt och det ända jag kunde tänka på var, vad skulle jag säga om jag får träffa mig själv igen. Hur kommer det kännas? Jag såg mig själv komma springade upp för backen. Minijag lekte jaga med min ena bror. Jag var liten dock hade jag ett vuxnare ansikte. Lite som en bratsdocka med huvudet. Inte resten, jag var ett barn i kroppen. Dock kände jag igen mig själv. Skyndade fram (med tokbultande hjärta) och sa att det var jag från framtiden. Jag berättade att jag ville ge mig själv ett råd så jag skulle veta bättre. Jag sa till minimig att inte skulle sluta spela fotboll, och jag skulle göra det jag tyckte var rolig, för min egen skull. Jag ville även att jag skulle vara snäll mot farmor. Lyssna på henne och hjälpa henne. Jag bad även mini jag att inte vara så förbaskat rädd för att stå upp för sig och att det krossade hjärta som jag skulle få skulle gå över och det var egentligen endast nonsens. Jag sa åt mig själv att inte äta så mycket godis. Det sista jag minns är att jag ville att mini jag skulle lova på pippilångstrump att skratta så mycket minijag kunde. Ha roligt och aldrig sluta vara spontan.
Sedan vaknade jag.