It's up to you to make your life sweet.

Du är vacker som en vinröd ros, har fått några kärleksbett från hunden, det rörde dig inte i ryggen. Du var ändå alltid lika trogen. Du har en längre tid funnit vid mitt öra/vid mig, fått vara en slags tolk och ständigt lyssnat på mina problem. Du har varit mina andra ögon och lagt det jag viljat minnas på minnet. Du har kommit i håg att väcka mig på morgonen när jag sovit som djupast. Du har fått stryk och verkligen kastas hit och dit som en vante, jag har nästintill glömt bort dig stundvis. Jag har inte sett till dina behov och i bland även behandlat dig som du inte betydde något för mig. Så en kväll fick du nog och lämnade mig, eller rättare sagt jag lämnade dig, vi lämnade varandra. Jag trodde det var över för oss två. Jag har saknat dig. Det är så mycket jag nu förlorat, när du inte funnits kvar hos mig. Jag  har saknat att bli väckt på morgonen av din hemska stämma. Jag har saknat att höra dig väcka mig mitt i natten, saknat någon som kommer i håg allt det jag glömmer. Så jag var helt enket tvungen att skaffa mig en ny, en som var lite bättre, lite roligare. Inte som du men vad kunde jag göra, jag kunde inte vänta på att du skulle komma tillbaka. På något sätt kände jag ändå på mig att du och jag inte hade pratat ut ordentligt.  Och vet du, jag kommer snart och hämtar dig igen, för du lever. Du finns kvar och vi ska återförenas, kära mobiltelefon.

/F.