Ja, jag är rätt van att lägga mitt hår i andras händer. Min blåögdhet inför frisören har varit 100% och sällan eller aldrig har jag gått från en frisör missnöjd. Inte någonsin har jag pressat fram ett fett fejksmile likt denna gång. Josse, har varit min klippa, en riktig klippare som gör något som förstärker min personlighet. Något tillsynes annorlunda. Alltid med en knippe humor och glädje. På ett fint sätt.  Baskarns, jag ska tametusan hålla mig till Josse, för därifrån går jag med ett fettbrett smiiil rakryggad och förväntansfull och inget påklistrat fejksmile, som varar allra högst tre sekunder tills frisören kommer utom synhåll.


Baskarns. Nämentjena jag heter Farmor. Jag är inte bitter, det växer ut. Livet går vidare, C'es la vie, som Lovali och jag flitigt sa bakåt i tiden.