Jag brukar anse mig som en människa som har det rätt så bra i livet. Jag har det där man ska vara glad och tacksam för, det viktigaste; ett jobb, en lägenhet, vänner som är jäkligt bra, en trevlig familj, helt ok ekonomi, ett husdjur (allt det där man ska vara nöjd över helt enkelt). Sen finns det små saker, bagateller som står för tur och otur. Flyt i livet som man kallar det: man hittar pengar, solen skiner när man är ledig, man får tvätttid när man behöver det som mest, cykeln fungerar prima, telefonen fungerar, datorn mår bra, ja ni förstår... Den sortens tur infinner sig inte hos mig, allt ovan är tvärtemot för mig. Dock tänker jag att det blir vad man gör det till. Men en del dagar kastar någon djävul sitt hånflin mot mig, skrattar harmlöst i falsett bakom min rygg och bygger fällor runt mina aura. OM jag går till vänster trampar jag i hundbajs, går jag till höger går jag in i en vägg och spiller kaffe över hela mig.
En del dagar var i går och i dag.
Men jag ler tillbaka för djävlas du med Frida skrattar hon tillbaka i falsett och kämpar ännu hårdare med se lyckan.
Ibland behöver jag ha väldans massa otur för att uppskatta allt som jag ska vara tacksam för.
/F.
