Aldrig riktigt nöjd, när solen skinner som mest önskar jag regn, vädret är alltid dåligt. (samtidigt som en figur i hjärnan säger, det finns inget dåligt väder, det blir vad du gör det till).

Jag ska tydligen dra mig ut i solen en sväng, eventuellt försöka få lite mer färg på skinnet. Det är nämligen sådant tjafs vi tycker är vackert. Solbränd.

Jag mötte en grävlig i förrgår kväll. Den var ute på en nattpromenad mitt på vägen och där kom jag och störde. Vi spanade en sväng på varandra. Han påminnde om en tam grävlig jag lärde känna, en gång för länge sedan. Märta var hennes namn. Hon trodde hon var en hund. Hon morrade, lekte jaga, skuttade omkring. Hon var rolig hon den där Märta.


Om det hade varit vinter och backarna hade varit inom lika långt avstånd som vattnet hade jag varit ute för länge, länge sedan...
/F.