I dag när jag traskade till jobbet, helt plötsligt tycker jag mig se väldigt många humlor som ligger lite här och var på marken.
Jag lyfter mitt högra ögonbryn (vilket jag gör när jag blir lite smått skärrad) och kastar snabba blickar omkring mig.  För kanske är det så att mördaren finns kvar inom synhåll. Som en blixt slår ner i mitt huvud inser jag att det är i dag (eller för att vara exakt i går), humledödsdagen. Dagen då alla menlösa humlor dör, alltså sommarens sista rop på hjälp, sista dödsskriiet.
     För jag skall tala om för er gott folk. Jag vadade i humlor, några stackare låg fortfarande och surrade (deras sista dödsrop!). jag såg dem med blotta ögat. Jag är rädd, för mördaren kanske ännu är ute på fri fot för att sätta de sista sommarhumlorna på plats.

---

Godnatt.