Jag tror en del har upptäckt att jag inte har skrivit några vackra-stolta rader om min kära fotbollskarriär. De kan nog vara så att några undrar med ett feeet smiiil om jag fortfarande är kvar på en dära planen med den dära bollen, som jag så stolt och glatt härjade om att jag skulle(!).
Jag vill inte ge er rätt, era svinskallar.

      Läget ser ut något som detta:
Jag är djup besviken på två kroppsdelar som sitter på min kropp. Det är mina kära vackra feta-uppblåsta-utvecklingstörda (för så är det!") fötter. De har valt att strejka och svälla upp likt fotbollar, ungefär som om de vill att jag ska spela fotboll med dem som bollar. Men hallå Kerstin i helveteshålan, vad ska jag då sparka på bollarna med? Jag är mest av allt arg/upprörd, för jag antog att det som först skulle pajja på min kropp vore typ, knät, smalbenen, hjärnan eller en nagel. Men icke. HALLÅ! FÖTTERNA BEHÖVER JAG, INTE BARA PÅ FOTBOLLEN!

Ja é int bitter. Nej då.

Jag kommer igen, ni skall få se och jag längtar. För envis det är inte bara mitt förnamn, det är mitt mellannamn, mitt efternamn och mitt smeknamn.

Heppa. Hej. /F.