I går var jag (med flera Wayne's personal) bjuden till familjen Rayat på middag:) Mysigt, tipp topp, älskvärt! Ferstah är makalös (obeskrivbart bra). Fatos, Serap och jag stannade kvar långt efter de andra. Pratade, skrattade och pratade, skrattade. Det fanns miljardtals ord som ville komma ut från oss alla. När jag vid midnatt begav mig hemåt på min kära cykel kände jag mig ungefär som en fri fågel och samtidgt som en orm som precis har pressat i sig en FETkanin. hade jag kunnat så hade jag rullat fram. Och min bränsle hade varit all energi jag fått från de underbara!